Joyce Carol Oates

Joyce Carol Oates

Efter kraschen grupp 2

Här diskuterar ni som läser Efter kraschen (grupp 2).

Det först inlägget du gör ska utgå från bokens inledning. Du har nu läst cirka 50 sidor och jag undrar om det är något du gillar med boken så här långt? Är det något du ogillar? Är det något du undrar över?

Vilka funderingar har du kring bokens titel? Titeln har ju som uppgift att fånga läsaren. Tycker du den lyckas med det? Varför? Varför inte?

Jag undrar också vad du tänker om bokens inledning? Vilket intryck ger den dig? Får den dig att vilja läsa vidare? Hur tror du boken kommer fortsätta? Får du några föraningar om vad som kommer hända? Ger inledningen någon bakgrund till berättelsen som kommer följa?

Välj några av ovanstående frågor som utgångspunkt för ditt första blogginlägg.

25 kommentarer:

  1. hej,
    Det jag gillar med boken så här lång som jag har läst till sidan 50 är att pappan kommer så fort som möjligt till sin dotter Jenna som är väldigt skadad efter olyckan med bilen.Det som är bra att han försöker ta med Jenna till sitt hem eftersom hon har ingen som hon kan bo hos (mamman död).

    Bokens titel "Efter kraschen tog jag mig sammn bredde ut mina vingar och flög iväg" ger mig en väldigt bra intryck. Nr jag läser den här menningen(bokens titel) så säger den mig att det har hänt något olyckligt och att man försöker vara stark och glömma bort det.

    SvaraRadera
  2. Hej

    Det jag gillar med boken är att hon har en egen liten fantasi värld(I det blå) som hon bara kan flyter omkring i.

    Bokens titel: Jag tycker att bokens titel är väldigt härlig att läsa och även om man förstår att det har hänt något dåligt så finns det något bra i det också.

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte att boken var lite seg i början när hon bara var i det blå hela tiden. Men det var ändå rätt så kul att hon inte riktigt hade koll på vad som hände i den riktiga världen. När hon började vakna upp så tyckte jag att boken började bli lite bättre. Ju längre jag kommer in i boken, desto mer vill jag läsa den.

    Anledningen till att jag tyckte att boken var seg i början var för att jag inte riktigt förstod varför hon var i det blå. Men när jag läste vidare så fick jag reda på att hon hade blivit drogad så att hon inte skulle känna smärta. Jag tyckte att det var lite läskigt, eftersom att hon hade chans att bli beroende. När de hade slutat med drogen kände hon att hon var i det råa. Hon kände smärta i hennes muskler, leder, ben och i hjärnan. Jag skulle aldrig vilja testa någon drog, för jag vill inte längta till någon värld som inte finns. Jag nöjer mig nog med att drömma på nätterna. Snälla, inga mardrömmar i alla fall.

    Det var sorgligt att hennes mamma hade dött, och att hon inte ville veta av att hennes mamma hade dött. Jag tycker att det var bra att hennes pappa fortfarande hade koll på vad som händer med hennes mamma och Jenna, som då är huvudpersonen. Jag trodde att hennes pappa hade försökt att glömma bort Jenna och hennes mamma. Att hennes pappa erbjöd henne att bo hos honom och hans nya familj tycker jag är bra, det visar att han fortfarande bryr sig om henne. Men det är synd att Jenna är emot Deirdre, som är hennes pappas nya fru och Porter, som är hennes halvbror. Vilket gör att hon inte vill bo med hennes pappa.

    Jag undrar hur det kommer gå för Jenna. Var hon kommer bo och vad som händer om hon bor med hennes pappa. Kommer hon att komma överens med hennes pappas nya familj eller inte? Jag hoppas på att hon senare blir en starkare person efter vistelsen på sjukhuset.

    Bokens titel ’’Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg’’ är en en titel som säger mig ganska mycket. När jag ser titeln så tänker jag på att hon efter kraschen blir en starkare person. Att hon kommer att klara sig själv ganska bra efter kraschen. Jag tycker dock att titeln är ganska lång. Boken kanske kunde heta ’’Efter kraschen’’ eller något i den stilen. Men denna titeln säger ändå mycket, så den är väl bra som den heter. När jag läste titeln så undrade jag vad som skulle hända efter kraschen och hur hon skulle förändras. Det var därför jag valde denna boken.

    SvaraRadera
  4. Rowaida bra skrivet.Jag håller med dig fullständigt.

    Oscar du kunde skrivit lite mer men det är upp till dig om du vill göra det.

    Qendresa du kunde också skrivit lite mer men det är också upp till dig om du vill göra det.

    SvaraRadera
  5. Dildar.Oscar och Rowaida bra skrivit alla tre.Dildar jag ska skriva mer det är bra att du säger till.

    SvaraRadera
  6. Hej alla bloggare.

    Det jag gillade med boken var att man kom in i den och fattade vad de ville framförande första 50 sidor var roliga och läsa. Det var lite sorliga händelser som var spännande och läsa. Man fick inte veta att berättaren som berättade var lite ledsen och sorgsen. Man la märke till det när hon berättade om det där med kraschen.

    Det jag inte gillade med de första 50 sidorna var att de snackar om i det blå hela tiden. Det var det tråkiga att läsa. Men senare i boken fick man veta vad allt det där med i det blå betydde.

    Bokens titel "Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg" passar precis som den är eftersom att om man ser på boken så kan man se när bilen trillar ner och när den fågeln på boken flyger iväg. När jag ser att det är blå bakgrund på boken så får jag en anslutning att det också handlar om i det blå. "Det är min uppfattning"

    Jag tycker att boken fångar läsaren helt och hållet eftersom att framsidan på boken ser perfekt ut.

    Det jag inte gillade med boken var att titeln på boken var för långt men annars är allting annat helt perfekt.

    Bokens inledning är rätt så bra men i början kan det vara lite dåligt men det planar ut sig för steg och steg.

    Boken ger mig ett så bra intryck så att jag har den passion så att jag vill läsa vidare och kunna veta mer om vad den handlar om och kunna se vad som händer.

    Jag tror att det kommer att fortsätta bra men det kommer att bli en ledsnad för familjen att mamman dog i den kraschen.

    Jag tycker att inledningen kommer att fullfölja en hel del i boken.


    Skriven av Dildar -.- ®©

    SvaraRadera
  7. Hej all bloggare.

    Jag har själv upplevt en sådan krasch med min pappa i Syrien. Vi var på motorvägen i Damaskus så var det 2 taxibilar framför oss och en vanlig bil bakom oss. Den första taxibilens däck gick loss och muttrarna till däcken flög på vår bilruta och gjorde håll men vi hade en sådan tur att vi duckade och klara oss. Men första och andra taxibilen klara sig inte och chauffören och passagerarna dog. Den tredje bilen klarade sig också. Det var en kaos dag för mig. Jag vill inte uppleva detta igen. Jag var bara 14 år och jag har inte lev tillräckligt för att dö än.

    Skriven av Dildar -.- ®©

    SvaraRadera
  8. Huvudpersonen Jennifer som kallas för Jenna har precis flyttat till sin moster Caroline och morbror Dwight efter olyckan med bilen då mammen inte övelevde.Så som jag har uppfatat det så verkar inte Jenna gilla sin pappa efter som i boken står det att hon vägrar att flytta till sin pappa i Kalifornia med hans nya fru. Jennas föräldrar var någ skilda före kraschen i boken stod en citat så här " Jag ska inte bli sårad igen" Pappan har någ sårat henne och mamamn tidigare så har jag uppfatat det när jag har läst boken.När hon nu bor hos sin moster och börjar skolan där så bestämer hon att inte tycka om någon för att hon tycker att man bara förlorar den.

    Jenna är väldigt svårskadad just nu i boken beskrivs hon att hon har svullnat ögonen, skallskadad, svullen hjärna, minnesförlust, skärsår i ansiktete och brutna revben. Hon tycker inte om sig själv hur hon ser ut och har dåliga tankar om sig själv hela tiden förutom när hon är i det blå. Jag kan förstå henne man vill inte se ut så där men jag tror att folk runt i samhäller kommer förstå henne och inte mobba henne.

    Som person är Jenna arg,ledsen, och svårskadad och vill absolut inte släppa in någon i hennes liv. Jag själv tycker om Jenna som person igentligen så tror jag hon inte vill vara arg men det blir man någ efter den här situationen som hon är i nu. Jag kan förstå henne hon har förlorat någon person som betyder mycket i hennes liv jag själv förlorade min pappa när jag var 5 år gammal och det är abslout inte roligt.

    Jag undrar vart hennes stora syster Maria befinner sig just nu bor hon också med henne?

    SvaraRadera
  9. Till Dildar:
    OJ!!Taxibilens däck gick loss och muttrarna till däcken flög på er bilruta och gjorde håll!! Wow vilken händelse!! :O

    SvaraRadera
  10. Qendresa: Jag tror inte att Maria är hennes syster. Jag har för mig att Maria är en av sjuksköterskorna på intensivvårdsavdelningen, på sjukhuset. Om du bläddrar tillbaka i boken till kapitel fem (s. 18), så står det ''Maria var min favorit bland sjuksköterskorna på intensivvårdsavdelningen.''

    SvaraRadera
  11. Huvudpersonen heter Jenna Abott. Innan kraschen hade hon mörkblont hår och slingor. Men enligt Jenna är hennes hår nu tråkigt silverbrunt, som om det hade blekts i solen.
    När hon var på sjukhuset hade de rakat av hennes hår för att kunna sy. Det som håller på att växa ut igen är små konstiga småbarnslockar. På sjukhuset beskrev hon sig själv som en hopskrumpen mumietyp i vitt nattlinne med ett blått öga som ett ruttet plummon. Hennes hår hade blivit avrakat, men det kan man inte se genom allt bandage. Över den läskiga skalpen löper det svarta stygn som man barmhärtigt har lindat in i gasbinda för att få fram den sexiga mumielooken. Mer än så har jag inte läst om hennes utseende, tror jag.

    När hon skrevs ut från sjukhuset så flyttade hon in hos hennes moster Caroline, som bor i New Hampshire. Då hon flyttar dit måste hon börja på en ny skola i närheten som heter Yarrow Consolidated High School.

    Dagen innan första skoldagen träffade Jenna en kille då hon gick en promenad ensam (hennes moster Caroline hade erbjudit sig att prommenera tillsammans med henne, men Jenna sa att hon ville vara ensam). Killen heter Saint-Croix och kallas för Crow. Crow hade sett när Jenna vacklade och föll på stigen som hon promenerade på och frågade hur det gick för henne och om hon ville ha någon hjälp att komma upp. Sedan hade han vinkat till den första bilen som körde förbi för att be om att få låna mobiltelefonen åt Jenna, som då skulle ringa till hennes moster för att be henne att hämta Jenna. Det var lösningen som han kom på. Innan allt det hände hade han frågat Jenna om han skulle skjusa henne hem, eller om hon ville låna hans mobiltelefon. Men Jenna litade inte på honom även om hon ville det, för han verkade ändå så trevlig.

    På Yarrow träffar hon sina nya klasskamrater. Första dagen försöker hennes nya klasskompisar lära känna henne genom att ställa några frågor. Men Jenna vill inte svara på frågorna för att hon tycker att de är för personliga. Senare på dagen träffar hon Crow, samma kille som hade träffat dagen innan. Med Crow skulle hon kunna prata med mer än med de andra personerna på skolan. Men när Crow frågade var hon kom ifrån, så trodde hon att allt var ett skämt för att hon tyckte att hans kompisar iaktog henne.''Det är ett skämt, det förstår jagnu. Crows kompsar iaktar oss. Den coola och sexiga äldre killen som låtsas vara intresserad av den töntiga nya tjejen.'' Helt plötsligt så skrek hon åt honom att sticka och lämna henne ifred. Hon sa att hon hatade Crow, detta stället där hon är fången och alla andra.

    Hennes kodein tabletter håller på att ta slut. Det är bara en tablett kvar. Kodein är en stark drog enligt hennes läkare och hon tar tabletterna för mot smärtan. Hennes dos förminskas lite i taget. Jag tror att Jenna kommer försöka få tag på någon drog eller i alla fall göra något dumt, när kodein tabletterna är slut. För att hon kommer känna smärta när hon inte längre tar de tabletterna och då försöker hon säkert hitta något sätt att komma tillbaka till det blå igen. Hon tjatar ju om att hon vill tillbaka dit, om hur mycket bättre det skulle vara i det blå och så vidare.

    Jag tycker väldigt synd om Jenna. Hon har bestämt sig för att inte lita på någon. För att hur som helst så kommer de ändå att lämna henne en dag, precis som hennes mamma. Hon vill bara vara ensam hela tiden och det kan man ju förstå efter allt som hon råkat ut för. Hon är förvirrad, det skulle jag också vara om jag befann mig i den situationen. Jag tycker att Jenna kan vara lite otrevlig ibland. Vid första ögonblicket pratar man normalt med henne, helt plötsligt kan hon skälla ut en för ingenting. Jag förstår varför hon är så. Hon är förvirrad och ser ner på sig själv. Hon har inte lika mycket självförtroende som hon hade innan kraschen.

    Om det är någon på skolan som hon kommer att lita på, så tror jag att Crow blir den första personen.

    SvaraRadera
  12. Bra tezxt Rowaida, Men det stod någonstans i boken att hon har en stora syster som heter Maria. Och det där med sjuksköterska vet jag också att hon heter Maria :)

    SvaraRadera
  13. Rowaida huvudpersonen heter Jennifer men kallas för Jenna. Du kan se det på sidan 86 längst nere står det "Ser man på, Jennifer Abbott ! Välkommen till....."

    SvaraRadera
  14. Hon heter Jennifer Abot med ett t i slutet av efternamnet.

    SvaraRadera
  15. Hej.

    Hittills har jag läst hundrafem sidor i boken ”efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg”. Man får klart och tydligt framför sig att Jennifer är huvudpersonen i boken. Jag kallar henne Jennifer eftersom att jag tror att Jenna är hennes smeknamn. Det är enligt min slutsats. Om jag ska ange en huvudperson till så tycker jag att det är Jennifers pappa. Lite senare i boken vid sidan 75-100 så kan det vara Jennifers mostrar Caroline och Katie som är huvudpersonerna i boken.

    Om jag ska formulera mig om huvudpersonerna så tycker jag att jag valde rätt personer som huvudperson i boken. Om man tänker sig hur huvudpersonerna skulle se ut så skulle jag tycka att Jennifer är en helt vanlig gymnasieelev som har bra betyg. Vad vi vet är att hon bro i Förenta Staterna Av Amerika, New York. Om man tänker på utseendet så tycker jag att hon har blåa ögon och ljusbrunt hår. Hon har en vanlig kläddstil. Pappan till Jennifer har fått en ny fru för att Jennifers gamla mamma dog i krashen så klart. Om man på pappans utseende så tror jag att han är flintskallig och har en ölmage. Hans kläddstil är också vanlig som Jennifers kläddstil. Vad vi vet är att Jennifers halvmamma heter Deidre. Jennifers mostrar Caroline och Katie ger mig en anslutning till Lisas mostrar i Simpsons. Det ger mig en anslutning eftersom att jag tänker mig att de har krullhår och röker väldigt ofta. Caroline och Katie är ju inte gula så klart. Som jag tänker om dem ibland är att de har inte koll på saker och ting alltid.


    Om jag ska berätta om huvudpersonernas känslor så kan de vara annorlunda för min del. Jennifers känslor är inte så glada om man ska vara rätt på saken. Hon är rätt arg och hon vill inte att någon ska vara nära henne. Jag har tydligt citat som säger ”Prata inte med mig rör mig inte!” Detta citat kan du hitta på sidan sjuttiofem på första raden.
    Om jag kommer till pappans känslor så kan de vara lite olika. Ibland kan han vara glad över Jennifer och att han har fått en ny fru. Man han brukar också vara ledsen över att hans gamla fru dog i kraschen som hände vid Tappan Zee bron.
    Mostrarna Caroline och Katie brukar vara oroliga över att över Jennifer och de vill hjälpa henne med ett gott hjärta för att hon ska klara sig. Caroline och Katie är också ledsna och sorgsna över att deras syster dog. Jag tycker att Caroline och Katie har all respekt till Jennifer.

    Jag tycker att Jennifer är oftast arg och ledsen. Hon är igen person som skojar och vill göra åt sig. Vad jag menar med arg ör att hon vill vara ensam. Citatet som jag skrev var ett bra exempel på hennes ilska. (Sidan sjuttiofem på första raden). Jennifers ledsnad är för att mamman dog i kraschen så klart.
    Pappan kan skoja men han kan ta saker och ting på allvar, det är samma sak med mostrarna Caroline och Katie.

    Vad jag gillade med huvudpersonerna är att de passar i handlingarna i boken. Det jag mindre gillade med Jennifer var att hon tog desperata medel för att glömma vad som hände den dagen när kraschen skedde.

    Jag har en egen åsikt som jag själv vill ta upp är Crow är den först Jennifer kommer att lita på.
    Jag tror också att de kommer att ha ett eget förhållande.

    R.I.P
    Mamman dog i kraschen.

    SvaraRadera
  16. Oj! Heheh... Men de kallar henne för Jenna! Så jag glömde bort det..eller något :S
    Tack för att du påpekade det, Qendresa :P
    Men måste jag byta det nu?? Jag orkar typ inte..
    Dildar: E det inte Abott med två T?? Jag har för mig det...

    SvaraRadera
  17. Nej Rowaida du behöver absolut inte ta bort din text.
    Abbott ska stavas med 2 tt:)

    SvaraRadera
  18. Just nu så har jag läst cirka 160 sidor i boken.Det finns oika miljöbeskrivningar, men inte många. Jenna huvudpersonen beskrivs mer än vad det beskriv om miljön.Skolans miljö beskrivs inte mycket även om hon är där ganska mycket.
    Jag vet att de är oktober månaden och att det blåsigt och att det regnar men ibland så är det soligt väder.

    Jenna beskriver inte så mycket om miljön hemma hos sin moster eller morbror en sak som hon har beskrivit är sitt eget rum så här beskriver hon den den är flickatagit,lila tapeter,fula gardiner,taket är vit,trägolv.
    En dag så var Jenna ut och sprang då såg hon en bro som påminde om kraschen hon hade varit med och så blev hon påmind om hennes mama som hon saknar. Där beskriver hon bron så här"En gammal bockbro av trä,en bro med smal gångbana för fotgängare ´, lukten av vått järn, ruttet trä.Lukten av vinterkyla,lukten av snö,lukten av mörkt upprört vatten som forsar fram under bron,lukten av skum på ytan, lukten av is vid den steniga stranden".

    När jag läser boken så ser jag bilderna framför mig som hon beskriver utomhus men innom hus så beskriver hon inte så mycket. Hoppas att det beskris mer om hur det ser ut på skolan hemma hos sin moster.

    Vad tycker ni i min grupp?

    SvaraRadera
  19. Hej!
    Rowaida och Qendresa ta en titt på bokens baksida så får ni se att det står Jenna Abbot med ett t och två b. Ta en titt så får ni se.

    //Dildar. -.- ®©

    SvaraRadera
  20. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  21. Dildar: Men på baksidan av boken har de kanske gjort något fel, för om du tittar på s. 23 i boken så står det ''Jenna! Herregud...'' Det svullna ögat bändes upp. Där stod steve ABBOTT och lutade sig över sängen...

    SvaraRadera
  22. De beskriver inte miljön lika mycket som personernas utseende.

    Jenna känner sig ganska ensam på skolan. Hon känner att hon blir mobbad i början, men efteråt får hon en kompis som heter Trina Holland. Hon är med i ett motorcykelgäng och hon tar också droger. Trina brukar skolka, och när hon skolkar så ber hon Jenna följa med. Att Jenna är med motorcykelgänget kan leda till att hon gör dumma saker. Vilket i sin tur kan förstöra hennes egen framtid. På skolan är eleverna uppdelade i olika gäng, d.v.s. de ’’coola’’ har i sin grupp och de andra har sina.

    På Sable Creek-leden hittar Jenna en bro som påminner om Tappan Zee-bron , där hon och hennes mamma kraschade. Men denna bro är lite kortare. Det är en järnvägsbro av träplankor med en smal gångbana för fotgängare. Motorcyklar och ridning är förbjudet, cyklar måste ledas och det finns en skylt som varnar för tåg.

    Just nu är det vinter. Det är ganska kallt ute och det har snöat.

    Hemma hos hennes moster stänger hon bara in sig i rummet för att vara ifred hela tiden. Hon säger att hon vill vara ensam. Henes rum är enligt Jenna för flickaktigt för henne. Gardinerna är i något slags veckat lavendel blått tyg. Tapeten är i en sorts lila ton och taket är vitt. Golvplankorna är ojämna och fulla av stickor.

    Jag tror att de vännerna hon har nu kan leda till att hon gör dåliga saker i framtiden, som inte kan vara bra för henne. De kanske inte är hennes riktiga vänner och med det menar jag att Jenna inte kan räkna med de, då hon verkligen behöver de som mest.

    Jag hade fel när gällde det med Crow. Att hon skulle lita på honom först av alla på skolan.

    SvaraRadera
  23. Hej på er.
    När ni inte fastnar i bokstavsdiskussioner tycker jag ni kommit igång ordentligt!
    Jag undrar lite mer kring Jenna. Hon pratar flera gånger om livet före kraschen och livet efter kraschen. Hur har hennes liv egentligen förändrats? Hur har hon förändrats som person.

    Jag undrar också hur ni tänker om Trina. Rowaida skriver att hon inte tror att de är bra för henne. Vad tror ni andra? Varför vill Jenna så gärna hänga med Trina och hennes gäng, trots att både Ryan och Crow varnar henne? Och varför vill Trina vara kompis med Jenna? Vad lär Jenna sig av deras vänskap? Är Trina en riktig vän? Är Jenna en riktig vän till Trina? Hur bevisar hon det i så fall?

    SvaraRadera
  24. Tja :) Inlägg nummer (2)

    Huvud personen heter jennifer abbot men kallas Jenna. Jenna är en tjej som har råkat ut för en hemsk olycka där hennes mamma omkom. Hon har nyss blivit utskriven från sjukhuset och har flyttat till hennes moster Caroline, morbror Dwight och hennes små kusiner Becky och Mikey. Hon tycker att det är si sådär för hon hade hellre velat bo kvar hemma själv. Men hon bor heller hos sin moster än hos sin pappa som hon anser har svikit dem.

    Bilden jag får av hur Jenna ser ut är inte så tydlig men jag tänker mig en blond söt tjej. Jenne är en tjej som är väldigt deppig och nere men det kan nog vara rätt självklart efter allt som har hänt. Jenna är ofta för sig själv och när hon är själv då tänker hon ofta på '' I det blå '' och hur bra hon hade det där. Jag tycker om Jenna som person för att hon verkar ändå inte ge upp med tanke på vad som har hänt.

    SvaraRadera